har du någon gång känts som om du inte riktigt vet vart du hör hemma? att du inte vet åt vilket håll du ska eller vart du ens ska ta vägen? just nu känner jag mig så, lägenheten hemma i falun sägs upp den 30 maj och jag läste nyss att en kille har till och med varit och kollat på den, jag har egentligen ingenstans att bo i de 11 dagar som jag har kvar i skolan, jag inte ens ett ställe att förvara mina saker på. det känns något förvirrande just nu. men för att se det ljusa i det här så jag vet att jag hör hemma hos dig vart det än är någonstans och de 11 dagar som är kvar får jag bo hos paps :)
nu på morgonen har vi varit in till stan och pratat med ett fastighetsföretag som jag blivit rekomenderad och senare idag ska vi på en visnsning på väster. visserligen gick det väldigt fort fram nu men den verkade väldigt lovande - centralt i örebro, inte alls hög hyra och nyrenoverad. hoppas att den är lika bra som jag vill att den är, då kommer jag iallafall ha någonstans att ta vägen sen :)
nu ska jag ta mig en promenad i solen och köpa tuggummi,
pussss
Jag tror att hela livet är en enda stor fråga, vem är jag? vart vill jag? vart ska jag? ständiga frågor som gör sig påminda i vissa situationer. Känns lite sorgligt att du inte kallar ditt rum hos far för ditt "hem", för det gör ju till och med jag. Det viktigaste är nog ändå att "hitta hem" i sig själv.. och den resan har ju både du och jag precis påbörjat. Jag på en annan plats än du och du på en annan plats än jag. Men hur som helst.. du är inte ensam. I situationen att inte ha någonstans att ställa sina saker har jag varit många gånger. Och för varje gång kommer man ut. lite lite starkare än då man gick in! Och än en gång! DU ÄR ALDRIG ENSAM! Vi älskar dig.. gränslöst. Okej?
SvaraRadera