det är svårt att ändra på något som man är uppväxt med. att ändra på det som förr var det enda som gjorde att människor lyssnade och inte bara sköt det under mattan. därför jag gör jag det fortfarande. men egentligen så vet jag, innerst inne, att det inte hjälper och att det bara gör saken värre.
det är för oss som jag försöker men jag vet att det också är på grund av mig och mitt eget fel att det blir som det blir. tårarna rinner ner för min kind och gör mina ögon svullna. jag är ledsen, jag blir ledsen. du ser det, hör det men jag kan inte undvika det, förlåt.
jag har det lilla silvriga med små hjärtan på mig varje dag. jag tittar på det och tänker på det du sa att det stod för.
det är du bara du, mylove
jag älskar dig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar