jag tror att alltid det första jag tänker när jag kommer hem är 'äntligen hemma' nu för tiden. att jobba fram till 21 varje dag är nämligen mer krävande än man tror och man blir faktiskt utsliten av att egentligen 'bara ringa'. man blir så himla trött i huvudet! tur att man har så sköna människor runt omkring sig på jobbet så blir det lite lättare :) idag ar det väl gått hyfsat om man jämför med igår, sålde en guld på sista så det blev tre stycken och jag fakturerade för 2400 tillslut, känns extra bra att jag fick iväg den sista nu när jag fick vara ledig hela dagen i morgon då vi äntligen ska till sthlm. som jag har längtat efter morgondagen!
en dag kvar*
det känns som om jag borde vara van nu, men jag vågar inte tänka så. jag tror att det är mitt fel men ändå så förstår jag inte. jag vill inte bli besviken, men ändå så fortsätter det. det gör så ont och nu när jag längtat så mycket efter morgondagen så känns det ändå som om vi inte förtjänar det, eller jag förtjänar inte det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar